356 dgr
I kyrkan tändes ett ljus för varje person som lämnat oss sedan september förra året och var och en nämndes vid namn. Jag satt där och hörde det, först ditt namn och sedan din mammas.
Alla ljus vid altaret, fler än vi som satt där levande. Ni är alltså fler än vi, ni som inte längre finns på denna jord.
Fler döda än levande.
Regel och undantag.
Just nu är du där och jag här....men en dag är vi på samma ställe.
skrivet av Cornelia klockan 22:52
3 Comments:
Tills dess får du all kraft från dem.
Jag gick på Skogskyrkogården och sällskapade med min pappa som dog för mer än 25 år sedan och så några till som jag också saknar bland de levande. Vi promenerade länge omkring bland alla ljusen. Det var så otroligt vackert och vemodigt men också hoppfullt på något underligt sätt som jag inte kan förklara. Att promenera där skänker mig alltid en inre frid. Vi kanske skulle promenera där tillsammans. Kram
Daniel: Ja, det är sant, kraft från kärleken man hade.
Kersti: Jag har aldrig varit på skogskyrkogården och då är den ändå ett världsarv. Jag skulle gärna promenera där med dig.
Skicka en kommentar
<< Home