livet vände
jag trodde inte att det skulle drabba mig
jag förstod ju hur lycklig jag var
jag uppskattade ju livet
jag var ju glad åt vår kärlek varje dag
jag var glad
jag var nöjd
jag var tacksam
ändå togs det ifrån mig
ändå togs du ifrån mig
så skört är livet
lika skört som en blodåder som brister i en hjärna
Dag läggs till dag och nu har det gått 61 dagar sedan du dog, jag måste skriva det för att försöka förstå. Du dog. Hur det kunde ske kan jag inte förstå, men jag har sett det ske, och ändå kan jag inte förstå det. Att du inte längre finns.
Nu måste jag lära mig att säga "jag" i stället för "vi".
jag förstod ju hur lycklig jag var
jag uppskattade ju livet
jag var ju glad åt vår kärlek varje dag
jag var glad
jag var nöjd
jag var tacksam
ändå togs det ifrån mig
ändå togs du ifrån mig
så skört är livet
lika skört som en blodåder som brister i en hjärna
Dag läggs till dag och nu har det gått 61 dagar sedan du dog, jag måste skriva det för att försöka förstå. Du dog. Hur det kunde ske kan jag inte förstå, men jag har sett det ske, och ändå kan jag inte förstå det. Att du inte längre finns.
Nu måste jag lära mig att säga "jag" i stället för "vi".
skrivet av Cornelia klockan 23:57
18 Comments:
kära kära kära cornelia..
värme till dig..
i en kupad hand..
Åh, söta rara Cornelia. Jag blev så glad när jag såg att du uppdaterat, och så oerhört ledsen när jag såg inlägget. Vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag tänker på dig och sänder dig en kram.
PR-atkvarnen (f d Gammelmamma Biggis)
Tänker på dig och skickar en stor, varm kram.
min medkänsla, mitt deltagande och all värme och styrka till dig.
men gulliga du, jag som undrade vad du gjorde och så var det så här. Förlåt för att jag inte mailat och frågat. Jättestor kram och många tankar. om det fins något som jag kan göra eller hjälpa dig med, lyssna eller vad som helst-hör av dig.
Så oerhört ledsamt att läsa detta. Varmaste tankar och styrkekramar till dig i din stora sorg!
*kramar om*
Åh så oerhört sorgligt! Jag har tänkt så mycket på dig och undrat hur du har det och varför du aldrig tog upp dina bloggar...
Alla mina varmaste tankar till dig nu i din sorg!
Styrkekramar från
Lisbeth
Men vännen, precis som många har jag undrat över tystnaden. Trott att Du varit ute och rest, haft det bra och så läser jag detta. Så onödigt, så sorgligt. Jag tänker på Dig. Finns här om Du behöver.
Kram/Lena
Kära ni, tack för er omtanke. Så skönt att ni finns därute. Bloggandet kom ju av sig innan Håkan dog. Jag hade mycket på jobbet, han slutade jobba och blev hemmaman/pensionär, vi hade en skön sommar. Sen kom hösten och jag hade mycket på jobbet igen, som vanligt, men full back-up hemma, med städ, tvätt och matlagning. Han var glad och nöjd, med att vara ledig och han började fotografera igen som han gjort när han var ung. Och jag mådde bra av att han slapp jobbpressen och var lättare till sinnes. Allt var så bra, och jag tänkte varje dag: "kan man ha det så här bra?". Men det kunde man tydligen inte.
Jag är glad att inget var osagt mellan oss, att kärlek var det sista vi gav varann.
Så jag skulle vilja säga till alla: Glöm inte bort att säga till era älskade att ni älskar dem. Tag inte lyckan för given. Bråka inte om småsaker. Sluta inte pussa och krama varandra.
Fick just veta ... Kram!!
Och jag som bara surfade förbi här... så ledsen jag blir, kära du... Livet är oerhört skört. Bland mina bloggarvänner har flera förlorat både livspartner och barn under den tid jag varit med här, vi får vara med och dela både sorg och glädje med varandra.
Jag tänker på dig - och på lilla goa Mette som har lämnat oss! Varma kramar - så lite vi vet om framtiden, det är sant det du skriver, vi måste vara rädda om varandra och visa det.
Här ännu en som har undrat vart du tog vägen.
Livet är verkligen upp och ner - och drabbar en när man minst anar det. Önskar dig styrka och mod och tröst!
PGW, Bloggblad, K-häxan, Tack för er omtanke, Det känns det skönt att vet att ni finns kvar även efter min långa paus.
Men vilken chock att läsa detta om Mette. Nej, livet är verkligen inte rättvist.
Cornelia,,,jag stryker dej på kinden.
dag läggs till dag, så sant, o enligt "de lärde" skall tiden läka alla sår. Hur lång tid det tar, kan ingen svara på.
Den 6feb, är det 1 år sen min yngste (27 år) gick bort, men för mej känns det som i förrgår.
Sorg är såå tungt!
Kramar om dej//Rita
Rita,
tack för kram, kramar tillbaka till dig. Att mista ett barn om än vuxet, det måste vara det värsta.
Jag tror inte sorgen går över med tiden, däremot kanske den förändras och blir lättare att leva med. Jag hoppas det i alla fall.
Kan inte hitta de rätta orden.... men jag skänker dig och de dina mycket varma tankar och kramar.
Mamselamsen
Tack för varma tankar och kramar, det är sånt som räknas, inte orden...vet du väl. Kram
Skicka en kommentar
<< Home