home again....

Tänk att tretton dagar borta känns som mycket längre än tretton dagar hemma. Det är skönt att vara borta så länge att det känns skönt att komma hem. Vädret är rätt lika mot vad vi är vana vid från England nu, så det blir inga abrupta temperaturomställningar. 20 grader är en väldigt behaglig temperatur, man varken svettas eller fryser.

Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss när vi ankom Harvich med alla dramatiska översvämningsrapporter i radio och TV. Men vi styrde färden mot Cumbria och The Lake District och lyckades undvika de drabbade områdena. Vi mellanlandade i Skipton som ligger i Yorkshire. En vacker liten stad med maffigt slott och små kanaler med husbåtar. På väg mot Windermere besökte vi Fountains Abbey där vi fick en lång regnig promenad. Det är intressant att se hur engelsmännen på något sätt inte låter sig beröras av regnet. Har man tänkt att ha en picknic så har man det även om "it's raining cats and dogs".

Målet för resan var Cumbria. Jag har alltid haft en längtan att besöka the Lake District alltsedan vi läste William Wordsworhs dikter i skolan. Och jag kan verkligen säga att alla mina förväntningar uppfylldes. Visst regnade det de första dagarna, men sen blev det bättre väder.

Vi bodde bland annat i Bowness-on-Windermere, i Grasmere, i Lakeside och slutligen i Langdale mellan Elterwater och Chapel Stile en bit utanför Ambleside. Det blev liksom en resa i författarnas fotspår med besök i Dove_Cottage där William och Dorothy Wordsworth bodde, och i deras barndomshem i Cockermouth och även ett besök i Beatrix Potters Hill Top.

Vi slapp stora städer och fick vårt lystmäte av böljande gröna landskap med betande får. Överallt finns det utmärkta fotpaths av olika ansträngningsgrad där man kan vandra. Det är så vilsamt för själen. Hit skulle jag vilja återvända.