ut ur dimman....
eller var jag nu har befunnit mig?
Jo, på jobbet en hel del... mycket att göra men under kontroll och inte så att jag drunknar och det känns rätt stimulerande emellanåt.
Tyvärr lyckades jag inte stå emot den intensiva bacillattack min sambo utsatte mig för förra veckan. Han låg hemma hela veckan och hostade och "kände sig klen". Men i lördags gick även jag i däck och där befinner jag mig fortfarande. Så nu har jag lite tid att sitta här.
En hel del energi har gått åt till en grannkonflikt. Med att lyssna till de olika sidornas versioner, försöka hålla allt på en saklig nivå. Men nej... den som har sett Grannfejden på TV3 kan få en aning om hur det kan gå till och vilka dimensioner små skitsaker kan få. Oerhört tröttande. Men jag har tagit kontakt med en konfliktlösningskonsult som vi får kalla in i värsta fall.
Jag har även ägnat den hel del tid åt att läsa gamla brev som min mamma letat fram. Det är brev från tiden runt min födelse när mina föräldrar inte bodde i Sverige och mamma skrev långa hemlängtande brev till mormor och morfar. En märklig känsla att läsa om sig själv som baby och alla noteringar om leenden och joller och matning och vikt. Kul också att läsa om att de gick på besök hos släktingar en lördagkväll för att se på television. Det var ju ganska märkvärdigt på den tiden för snart femtio år sedan. Andra nöjen de hade var att lyssna på svensk radio genom en extra antenn som min händige far fixade.
Gamla brev är intressanta tidsdokument. Jag undrar om brevskrivandet har minskat i och med att epostandet har ökat. Det vore synd om vi inte längre sparar sådan vardagliga tidsdokument.
Jo, på jobbet en hel del... mycket att göra men under kontroll och inte så att jag drunknar och det känns rätt stimulerande emellanåt.
Tyvärr lyckades jag inte stå emot den intensiva bacillattack min sambo utsatte mig för förra veckan. Han låg hemma hela veckan och hostade och "kände sig klen". Men i lördags gick även jag i däck och där befinner jag mig fortfarande. Så nu har jag lite tid att sitta här.
En hel del energi har gått åt till en grannkonflikt. Med att lyssna till de olika sidornas versioner, försöka hålla allt på en saklig nivå. Men nej... den som har sett Grannfejden på TV3 kan få en aning om hur det kan gå till och vilka dimensioner små skitsaker kan få. Oerhört tröttande. Men jag har tagit kontakt med en konfliktlösningskonsult som vi får kalla in i värsta fall.
Jag har även ägnat den hel del tid åt att läsa gamla brev som min mamma letat fram. Det är brev från tiden runt min födelse när mina föräldrar inte bodde i Sverige och mamma skrev långa hemlängtande brev till mormor och morfar. En märklig känsla att läsa om sig själv som baby och alla noteringar om leenden och joller och matning och vikt. Kul också att läsa om att de gick på besök hos släktingar en lördagkväll för att se på television. Det var ju ganska märkvärdigt på den tiden för snart femtio år sedan. Andra nöjen de hade var att lyssna på svensk radio genom en extra antenn som min händige far fixade.
Gamla brev är intressanta tidsdokument. Jag undrar om brevskrivandet har minskat i och med att epostandet har ökat. Det vore synd om vi inte längre sparar sådan vardagliga tidsdokument.
skrivet av Cornelia klockan 08:54
12 Comments:
Stackare som är sjuk!
De där breven gör mig nästan lite rörd å dina vägnar. Måste vara helt otroligt att läsa. Jag läste mina föräldrars 200 kärleksbrev för några år sen - det var mäktigt - men flera år innan jag föddes. Bara nåt enda brev från efter giftermålet fanns, där morsan var på BVC med mig och beskrev det.
Jag har slängt alla brev - jag vill inte ha några efterlämnade som andra ska läsa... har bara några kärleksbrev kvar från -69, skrivna på tyska, jag räknar med att ingen kan läsa den handstilen, för det kunda knappt jag.
Visst har e-postandet tagit över - på gott och ont. Jag har mer kontakt med vänner i världen, fast får och skriver färre pappersbrev.
Men bloggarna ligger väl kvar i tid och evighet ute i rymden?
Krya på dig!
Alltså - jag har inte slängt de 200 kärleksbreven mellan mor och far förstås!
Jag tror också att det är så att mailandet tagit över mycket av brevskrivandet. Sedan har det också blivit så billigt att ringa. men visst är det trist på sätt och vis. En av mina bästa vänner har bott utomlands väldigt länge nu. Vi skickar många e-mail. Men för att inte tappa bort dem så bränner jag ner dem på en cd med jämna mellanrum. Ibland sätter jag in en och läser tillbaka i tiden.
Roligt att du är tillbaka. /Kersti
Bloggblad: Ja det är verkligen som att göra en resa tillbaka till en tid då man fanns men inte minns.
Dina tyska kärleksbrev kommer säkert att sätta myror i huvudet på dina efterkommande.
Kersti: Tack. Det går i vågor det där med bloggaktiviteten.
Det var ju en bra idé, att spara e-posten på CD. Hoppas bara att det är ett beständigt lagringsmedium. Såg en av Nobelpristagarna i medicin på TV i går. Han tyckte ändå att hans gamla anteckningsböcker var säkrare än det som fanns i datorerna.
Så kan det säkert vara. Att anteckningar är säkrare men man gör så gott man kan.
Vilken skatt att ha de där breven! Jag har läst min far och mors brev till varandra under kriget då han låg i beredskapen vid gränsen till Norge. Det var både spännande som tidsdokument och med tanke på deras kärlek till varandra.
Har även en del "Amerikabrev" sparade mellan min svärfar och hans gode vän som utvandrade till Chicago. Helt fantastisk läsning.
Londongirl: Ja det är verkligen en skatt. Jag har även gamla brev mellan min morfars mor och hennes far, när han var gammal och bodde i Skåne och längtade efter sin dotter som bodde i Värmland.
Hoppar in här och önskar dig en God Jul, hoppas allt är bra med dig!
Londongirl: Jag önskar dig detsamma. Jag mår bra men har haft lite bloggvila under december. Därav den låga aktiviteten.
Hoppas du mår bättre, så här några veckor senare!
God Jul till dig.
Önskar dig o de dina den godaste av jular!
Gammelmamma och Gagga: Tack, allt är bra med mig, har bara varit lite blogg-trött.
God Jul önskar jag Er båda!
Skicka en kommentar
<< Home