75 dagar utan dig
Trött, trött, trött. Allt är så tungt utan dig. Att jobba, att handla, att städa, att leva helt enkelt.
Men, och det är konstigt, jag känner mig inte ensam på samma sätt som innan du blev min. Då var jag ensam och längtande. Sen blev du min och jag fick vara lycklig med dig i 14 år.
Nu är jag ensam igen, men jag känner mig inte ensam på samma sätt. För jag har haft dig och jag har dig fortfarande så starkt inom mig.
Jag vill ha dej kvar så inom mej. Alltid. För även om det gör ont att sakna dig, så gör det gott att minnas dig.
Men, och det är konstigt, jag känner mig inte ensam på samma sätt som innan du blev min. Då var jag ensam och längtande. Sen blev du min och jag fick vara lycklig med dig i 14 år.
Nu är jag ensam igen, men jag känner mig inte ensam på samma sätt. För jag har haft dig och jag har dig fortfarande så starkt inom mig.
Jag vill ha dej kvar så inom mej. Alltid. För även om det gör ont att sakna dig, så gör det gott att minnas dig.
skrivet av Cornelia klockan 19:25
6 Comments:
Kära syster på jorden! Jag blir alldeles rörd av att läsa... och jag förstår hur du känner det. Så länge han finns i ditt hjärta, din själ och ditt minne... så länge finns han kvar i en annan dimension.
När han sa: du kommer att bli ensam (kanske för att han vara 10 år äldre än jag) så sa jag alltid att det var värt det. Men jag trodde ju inte att det skulle hända nu.
Den sista meningen du skriver.. Det är precis så det är...
Visst finns han alltid kvar hos dig!
Stor Kram
Söta, rara Cornelia. Du skriver så vackert om detta ofattbara som hänt. Tänker på dig ofta. Ta hand om dig.
Många kramar från Gammelmamman.
Tack snälla mogondimma, humla och gammelmamma
Skicka en kommentar
<< Home