allt utan dig
handla och bära alla kassar själv (du kunde ju inte låta mig bära ens den minsta påse om du själv gick tomhänt)
laga mat varenda dag, inte bara på söndagar
köpa blommor till hemmet, det brukade du göra, och till mig
läsa nåt roligt, och inte kunna berätta det för dig och höra dig skratta
inte behöva leta efter dina glasögon som du förlade hela tiden
gå en promenad och se allt vackert och inte kunna dela det med dig
sova utan öronproppar, för du snarkar inte längre bredvid mig
allt utan dig
laga mat varenda dag, inte bara på söndagar
köpa blommor till hemmet, det brukade du göra, och till mig
läsa nåt roligt, och inte kunna berätta det för dig och höra dig skratta
inte behöva leta efter dina glasögon som du förlade hela tiden
gå en promenad och se allt vackert och inte kunna dela det med dig
sova utan öronproppar, för du snarkar inte längre bredvid mig
allt utan dig
4 Comments:
Jag förstår dej så väl. Varma tankar till dej.
tack Rita.
Fint skrivet, man fattar (kanske) eller nästan?!?
Just allt det där som vardagen är fylld av och som är så skönt att få dela....
Vilken saknad det måste vara.
Skicka en kommentar
<< Home