365 dgr
Nu har det gått ett år.
Idag börjar det andra året utan dig.
jag hoppas det blir lättare,
jag hoppas att jag kan komma vidare,
jag hoppas alla goda minnen kommer att finnas kvar, men utan att göra ont.
skrivet av Cornelia klockan 20:57
2 Comments:
Jag tror att de blir så, du är på väg. Det blir mer som ett stilla vemod. Kram
Tack för att jag fick läsa din berättelse. Jag förstår en del av din smärta och saknad. Njut av dina minnen, prata om dom.
Livet blir lättare att leva sakta men säkert och de fina minnena finns kvar.
Jag önskar dig allt gott.
Skicka en kommentar
<< Home