söndag, november 12, 2006

slarva mera...

..det är vad jag ska göra, på jobbet i alla fall. Det går nämligen lika bra som när jag är noggrann. Att vara för petig tar bara tid och det blir inte bättre för det.

Min pappa fick ingen slips idag, däremot en blomma. Nästa år har han bott 60 år i Sverige. Den sista lilla brytningen i uttalet går nog aldrig bort. Men det är ju han! Att ha en brytning är ju som att ha en dialekt. Huvudsaken är att man kan göra sig förstådd.

Nu är jag nog nästan frisk i alla fall... det är bara på morgnarna som jag är täppt i näsan och hostar, men febern är borta. Fast nu har H börjat snora. Stackarn.

5 Comments:

Blogger Bloggblad sa...

Det är otroligt svårt att få bort brytning - och när man väl hittat ett nytt språk är det nästan omöjligt att fila bort små rester av det gamla. Jag har bara träffat EN som kom till Sverige i vuxen ålder och där jag inte kan ana ens att han kommer från Tyskland.
En kvinna som trodde att hon talade perfekt svenska, blev mäkta irriterad när jag efter nån timmes samtal frågade vilket modersmål hon hade... Hon var helt övertygad om att inte ha kvar några rester...

Nu ska jag titta på din bokblogg. Själ har jag en spalt i Församlingsbladet med bokbladstips... det får räcka.

12 november, 2006 21:26  
Blogger Humlan sa...

Det är lustigt att brytningar och dialekter hos de närmaste försvinner (åtminstone hos mig) och blir en del av deras personlighet istället för brytning /dialekt.

Petighet kan vara på både gott och ont... det gäller att välja tillfälle.

Skönt att höra att du är bättre, tråkigt att du har delat med dig!

12 november, 2006 22:25  
Blogger Cornelia sa...

Min pappa var nitton när han kom hit. Det lustiga är ju att brytningen inte säger något om ordförråd eller förståelse. Man kan tala väl i fråga om ordförråd, grammatik osv men ändå ha en brytning. men det är som du säger Humlan... det blir en del av personen.

12 november, 2006 22:38  
Blogger Mette sa...

Nu har jag äntligen länkat till din nya blogg! Trevligt att vara tillbaka i Cornelia-land.

13 november, 2006 12:19  
Blogger Cornelia sa...

Tack mette... vad glad jag blir!

13 november, 2006 14:10  

Skicka en kommentar

<< Home