måndag, februari 19, 2007

matglädje...

Något jag verkligen tycker om är att äta hos svärmor. Denna gång hade vi lagat maten, en slags soppa/gryta gjord på lägg av nöt, med morot, rotselleri, lök, potatis. Köttet är ekokött från glada kor och i alla fall tyckte svärmor att det smakade som förr, och hon borde ju veta eftersom hon levt i 90 år. Vi började prata om klimp, olika sorters klimp och det skulle nog ha passat bra i soppan. Och sedan om vilken mat de åt när hon var barn, stekt sill till frukost tex.

Det är något väldigt rofyllt med att sitta tillsammans och äta god mat som man har lagat tillsammans och tala om mat och seder från förr. Jag tycker om att höra och hon tycker om att minnas och berätta och sedan kommer matminnena trillande: hemkärnat smör på nybakt rågkaka, oxrullader med en bit späck i. Jag tycker allt låter gott bara för att det låter så äkta och så rent. Det var ju deras egna djur de åt, äggen kom från egna höns och mjölken från egen ko.Hon säger själv att det var som Bullerbyn och jag tror henne.

7 Comments:

Blogger Bloggblad sa...

Och jag inser med viss sorg att jag inte har några gamla släktingar kvar i livet... Det fanns ett stort glapp i tiden - hade ledigt kunnat finnas en generation till mellan de äldre i vår släkt och jag och min bror. Så vi båda är äldst - och då är vi inte så lastgamla.

19 februari, 2007 21:10  
Blogger Cornelia sa...

Kan du inte "adoptera" nån pigg gamling.

19 februari, 2007 22:27  
Anonymous Anonym sa...

Cornelia, det var bra ide. Vill någon adoptera mig?

20 februari, 2007 10:52  
Blogger Cornelia sa...

Anne-maj: pigg kanske du är... men inte gammal!

20 februari, 2007 19:14  
Blogger Mamselamsen sa...

Oxrullader... det var ju evigheter sedan. Det MÅSTE jag laga till helgen.

20 februari, 2007 19:58  
Blogger Mette sa...

Hejsan svejsan!
Nu är jag tillbaka med full kraft! Har ett knep nu för att komma in på bloggen. Det är inte den vägen som är menad och det är lite märkligt att jag inte kan använda den. Datorn bara står och stampar ... har testat en och en halvtimme som längst att komma in via den vägen. Helt otroligt.

22 februari, 2007 09:22  
Blogger Cornelia sa...

Mamse: jag tror man blir stark som en oxe av såna.

Mette: så skönt att du är med oss igen... höll på att bli lite orolig

22 februari, 2007 17:34  

Skicka en kommentar

<< Home