det är ett hål i luften där du brukade vara
Du fattas överallt men jag ser dig i mitt inre på alla ställen där vi varit tillsammans. Alldeles verkligt för mitt inre öga. Hur du kunde stå och vänta på mig nånstans, i dina egna tankar, med en cigg, och sen din blick och ditt leende när du såg mig.
Alla dessa vardagsklipp som finns lagrade i min hjärna, jag kan plocka fram dem när jag vill. Min hjärna måste ha vetat att det var viktigt att minnas.
Alla dessa vardagsklipp som finns lagrade i min hjärna, jag kan plocka fram dem när jag vill. Min hjärna måste ha vetat att det var viktigt att minnas.
skrivet av Cornelia klockan 23:47
3 Comments:
Tunga grejer detta här.
Otroligt många tankar man förvånas över, att man inte uppskattade långt tidigare.
Även om man hanterar sorgen tämligen "bra", så dimper det ner en MASSA pappir, lååååångt senare, från olika myndigheter eller reklam, som tycks "kymigt" kusligt, påminnande. (hoppas du förstår vad jag menar).
Packa ner kläder/grejer är/gör så ont,, svårt/tungt.
Jag känner så otroligt mycke med dej o förstår din börda.
Dom "stora" förståsejpåare säger att tiden läker alla spår,, så är det säkert, men hur lång tid DET tar, är det ingen som säger eller skriver om.
Känner jätte mycket med dej.
Kramar om/Rita
Vi borde ständigt tänka på att vara tacksamma för det vi har just idag. Ändå är det skönt när livet flyter på som vanligt, så i alla fall jag vill inte tänka på hur skört allt är varenda dag. Men tacksam är jag... (bortsett från att jag inte är tacksam över allt jobbigt som händer...ja, du vet)
Rita, Sven Wolter, sa så klokt i tv härom kvällen (om jag minns rätt) att sorg går inte över, det blir något man lever med och lär sig leva med. Jag hoppas det går. Tack för din omtanke
Bloggblad, så är det ju i vardan när allt rullar på,och det är väl skönt att man kan uppskatta och vara tacksam åt det man har.
Skicka en kommentar
<< Home