146 dgr
Åter en dag med strålande sol och värme; så skönt!
Nu har jag fått en ny grupptillhörighet:
Vi som går och pratar med våra älskade på kyrkogården och planterar blommor och pysslar.
Idag vara det jag och några äldre män och kvinnor som var där i samma ärende. En man hade cykel och planterade på flera gravar.
Jag satt i solen och kände någon slags frid, mitt i saknaden.
Och Heidenstams ord var särskilt passande idag:
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du, som än ser solen.
Nu har jag fått en ny grupptillhörighet:
Vi som går och pratar med våra älskade på kyrkogården och planterar blommor och pysslar.
Idag vara det jag och några äldre män och kvinnor som var där i samma ärende. En man hade cykel och planterade på flera gravar.
Jag satt i solen och kände någon slags frid, mitt i saknaden.
Och Heidenstams ord var särskilt passande idag:
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du, som än ser solen.
skrivet av Cornelia klockan 11:35
4 Comments:
Tänkvärda ord.
Solen lyser över oss alla och världen får färg. Förunderligt är det att allt går vidare, att dag läggs till dag. Förunderligt är också att man trots sorgen kan se och glädjas åt våren. Kramar
Ja det är märkligt
Jag tänkte på dig i söndags. Vi var på en bilutflykt till G*r*ö*din*g*e. Jag gick flera varv där runt kyrkan och blev så besviken över att den var stängd. Men det går väl inte att ha kyrkorna öppna längre pga alla stölder. Stod länge vid grinden på kyrkogården, vid allén upp till prästgården och tänkte på den tiden som var en gång.
Åkte över S-tälje hem igen.
londongirl: Vilken resa i minnen! Tänk, jag är aldrig i den kyrkan nu när kören inte sjunger där längre. Synd, det är en fin kyrka.
Skicka en kommentar
<< Home