fredag, februari 27, 2009

110 dgr

Alla dessa samtidiga känslor:

Glad för den kärlek vi hade, för det liv fick fick tillsammans, för den styrka jag känner för att jag var älskad av dig.

Ledsen, så ledsen, för att vi inte fick fortsätta vårt lyckliga liv tillsammans, för att du inte får se dina underbara barnbarn växa upp, och de inte får ha sin farfar, "världen bästa lekfarfar", för allt vi inte kommer att få uppleva tillsammans.

Ändå, det positiva är starkare: Jag fick din kärlek, vi fick detta liv som vi ändå fick, det är mer än vad många får. Så många goda minnen. Och du av mig en styrka som hjälper mig nu. Jag vet att du vill att jag ska må bra. Och innerst inne (tack vare allt det goda du gav) så mår jag bra. Jag är bara så ledsen och saknar dig så förtvivlat.