90 dgr
Jag har inget tålamod med datorer som krånglar och epost som lägger av eller med korkad telefonsupport. Inget tålamod alls.
Jag saknar dig, du skulle svära så bra i en sån här situation. Nu får jag svära själv. Men det hjälper föga. Att gråta hjälper inte heller.
Lördagmorgnar utan dig är så trista, tristare än vardagsmorgnar.
Om du var här nu skulle vi kunna ta en promenad. Du kunde ta med kameran och ta fina dimmiga snödisbilder.
Jag saknar dig så. Jag saknar din lågmälda närvaro, den trivsamma förnöjsamheten i vår vardag, närheten och att vi aldrig, aldrig hade tråkigt. När vi var tillsammans saknade jag inget.
Jag saknar dig, du skulle svära så bra i en sån här situation. Nu får jag svära själv. Men det hjälper föga. Att gråta hjälper inte heller.
Lördagmorgnar utan dig är så trista, tristare än vardagsmorgnar.
Om du var här nu skulle vi kunna ta en promenad. Du kunde ta med kameran och ta fina dimmiga snödisbilder.
Jag saknar dig så. Jag saknar din lågmälda närvaro, den trivsamma förnöjsamheten i vår vardag, närheten och att vi aldrig, aldrig hade tråkigt. När vi var tillsammans saknade jag inget.
skrivet av Cornelia klockan 10:50
5 Comments:
Du har så rätt... inget hjälper. Men jag tänker på dig i alla fall.
Jag känner verkligen med dej. Sorg och tomhet är otroligt tungt att bära. Du får läsa mitt inlägg fre 6 feb, så inser du att jag förstår dej mer än väl.
Alla mina varma tankar o kramar till dej. Det kan inte ta bort din tomhet, men konstigt nog värmer det på nått vis att få lite omtanke, även om det "bara" kommer över etern till bloggen.
Bloggblad, det är skönt att veta.
Rita, ja jag förstår att du förstår mer än väl. Tack för dina ord. Och jag tänker på dej med.
Jag skriver och suddar och skriver och suddar. Orden räcker inte. Det blir en varm tanke jag till slut skickar dig genom etern. Kram
Kersti, varma tankar genom etern når fram. Ord är inte nödvändiga.
Skicka en kommentar
<< Home