onsdag, januari 28, 2009

80 dgr

Idag har du namnsdag och jag kom ihåg det, hela dagen, från morgon till kväll. När du levde brukade jag glömma ibland, ganska ofta, och när din mamma ringde för att gratulera kom jag på det och tyckte att det vara förargligt. Fast det spelade inte så stor roll för dig. För du brukade också glömma namnsdagar. Så det blev lite av en sport att se vem som kom på först.

Nu är du befriad från sånt och alla livets vedermödor och du får inte längre njuta livets glädje.

Jag tänker som så, att om det finns något efter, om själen på något sätt finns kvar, så vore det väl konstigt om den kunde se allt som hände här på jorden, och inte kunde göra något åt det. Det skulle ju inte innebära någon frid.

I vår tidiga bekantskap, när vi inte ännu var ett par (men redan ganska förälskade), brukade vi äta lunch och prata om liv och död och kärlek och böcker och musik och allt. Och då sa du (jag minns precis utanför vilken restaurang och var bilen stod) att vi människor inte var mer än förvuxna maskrosor, att du inte trodde på något efter detta. Jag önskar att det inte vore så men jag vet inte.

Jag vet bara att det liv vi fick tillsammans var bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Och din själ djupare än du ville låta mig ana just då.

3 Comments:

Blogger Bloggblad sa...

Du skriver så vackert om er kärlek att det gör ont att läsa... eftersom det förmedlar din känsla av ensamhet och sorg.
Jag förstår att han dog lycklig... och det är en klen tröst för dig som blivit ensam, men ändå måste det vara något slags tröst.

29 januari, 2009 10:57  
Blogger Klimakteriehäxan sa...

Tack Bloggblad, du skrev vad jag tänkte. Fast bättre formulerat.

29 januari, 2009 18:41  
Blogger Cornelia sa...

Tack för att ni "lyssnar". Det hjälper att formulera tankarna. Någon sa att kärlekens baksida är sorg. Och det är ändå en lite tröst att han vara lycklig, han kunde inte ha regisserat det bättre själv. Men han hade nog förlagt tidpunkten senare om han hade fått bestämma.

29 januari, 2009 19:50  

Skicka en kommentar

<< Home