96 dgr
att-göra-lista:
välja gravsten
boka tid för urnsättning
posta de sista tackkorten
besikta bilen
köpa diskmaskin
stå ut
vänja mig
hitta en ny väg
välja gravsten
boka tid för urnsättning
posta de sista tackkorten
besikta bilen
köpa diskmaskin
stå ut
vänja mig
hitta en ny väg
skrivet av Cornelia klockan 21:58
6 Comments:
Sedan ett par dagar tillbaka har jag på nära håll följt en god vän som mist sin man - och det har tagit mig hårt. En ung, omtyckt, välutbildad, supertrevlig människa som plötsligt inte orkar mer och lämnar två små barn. Jag blir förtvivlad när jag ser den lillas stjärnögon, hon har inte riktigt förstått vidden av förlusten.
Men, det är ju ingen tröst att det finns fler som måste hitta en ny väg. Alla har sitt egen väg att hitta. Påverkad har jag blivit av alla som dör omkring mig och dem jag tycker om.
Nej det är ingen tröst...men ändå, det lindrar att prata med andra i samma situation. Det gör det. Och det måste vara så mycket värre om någon väljer att dö.
Oj oj, så tunga grejer,, svåra beslut, mitt i all gråt. Ett råd jag vill ge dej,,, tänk lååångt framåt i tiden. Tänk inte på vad "andra" tycker, Vad tror du känns bäst för dej,, om 5, 10, 50 år framåt? Då menar jag gravsten/gravplats/osv.
Önskar dej verkligen ro, o styrka i allt vad du måste gå igenom! Rita
Rita, tack..gravplats finns redan och det är bra, men att bara få det gjort, bestämmandet, tidsbokningen. Det tar emot. Det blir så konkret, så definitivt.
Många tunga beslut att ta. Och att stå ensam med dem. Svåra steg men ett i taget på något sätt så går det. Långsamt men ändå, även myrsteg för framåt. Sen måste man få vara i sorgen också, jag tror att det är det enda sättet att komma igenom den. Kram
Jag tror som Kersti skriver: man måste få vara i sorgen också.
Här i stan finns en "sorgegrupp" som är mycket uppskattad hos dem som mist någon närstående. Har du något liknande där du får ventilera bland människor som vet vad det gäller?
Skicka en kommentar
<< Home