onsdag, januari 24, 2007

tankeställare...

Jag träffade en person i min arbetsnärhet idag, en person som jag inte träffat sedan han råkade ut för en arbetsolycka.. Olyckan inträffade för ca ett halvår sedan. Han fick flera ryggkotor krossade och blev förlamad från midjan. Drygt 60 år. Planerade att gå i pension snart, när olyckan inträffade.

Hur skulle jag ha reagerat om detta hade hänt mej? Hade jag drunknat i självömkan och deppat ihop eller hade jag kämpat? Jag vet inte. Jag vet bara att det är omtumlande att möta en verkligt positiv människa (som inte är nyfrälst). En människa som har accepterat sitt öde och som gör det bästa av det. Som har föresatt sig att nå vissa mål och börjat kämpa för att nå dem. Läkarna kunde inte lova någon bättring. Men trots detta har han lärt sig hantera rullstolen, ta sig upp i stående och flytta sig mellan rullstol och bil, köra bil med viss anpassad körteknik. Han besitter en total förmåga att "gilla läget" och göra det bästa av det.

So, who am I....

.....man borde verkligen gnälla lite mindre.

2 Comments:

Blogger Batbut sa...

Det är otroligt inspirerande att träffa sådana människor, tyvärr är de en ganska ovanlig sort. Jag hoppas att jag också skulle ha en likadan livsbejakande attityd om det hände mig något. Lite förmätet men jag tror nog att jag är sådan - iaf när jag tänker efter hur min bakgrund sett ut *S*

25 januari, 2007 20:50  
Blogger Cornelia sa...

I alla fall kan de få en att gnälla lite mindre på petitesser.

25 januari, 2007 22:56  

Skicka en kommentar

<< Home