kvinnodag...

Idag slog det mej att jag faktiskt vet väldigt lite om hur min mormor var som vuxen innan hon blev gammal. Hon dog när jag var femton och och då hade hon varit förlamad och icke talbar i tre år efter en hjärnblödning. Så när jag var tolv år kunde jag inte längre tala med henne och fråga hur det var när hon växte upp. Jag vet ändå en del.

Mormor föddes 1896 i en stad i Värmland och var då den tredje dottern till Otto och Hilda. Därefter föddes ytterligare två barn, söner, varav en dog i difteri. Som jag förstår levde man ett lite småborgerligt liv. Salonger och pianospel. Otto var kakelugnsmakare och handlande, men de hade det nog inte så bra ekonomiskt eftersom han ansökte om befrielse från skolavgiften för min mormor.

När den ena brodern dog i difteri fick min mormor läsa en dikt i skolan: "Vi har alla en död liten bror". Om läraren var sadist eller bara obetänksam vet jag inte... men att det utgjorde ett plågsamt minne har min mamma berättat. Året efter broderns död drunknade Otto i Klarälven. Polisen avskrev alla brottsmisstankar och självmord verkade vara det troliga (ekonomiska bekymmer, ett barn som dog samt som har antytts "klena nerver", det kan vara förklaringen).

Hilda fick klara sig själv med sina fyra barn. Hon öppnade pensionat, hyrde ut rum åt resande och en av dessa blev kvar, gifte sig med Hilda och öppnade en diversehandel. En mycket snäll man som såg till att alla barn fick utbildning (realexamen). Enligt mamma talade alltid mormor gott om honom. Ytterligare två flickor föddes. Av berättelser jag snappat upp från mamma och från släkten var mormor en glad och social person, som älskade att sjunga och spela piano. Själv minns jag mormor spelandes schwungig salongsmusik med för mycket pedal på det svarta pianot med kandelabrar. Mormor började arbeta som kontorist och trivdes med det. Hon hyrde ett rum förmodar jag och kom hem på helgerna. Hon brukade annonsera sin hemkomst med att först slänga in sin notväska. Och sedan musicerade man tillsammans, brodern spelade fiol.

Hon gifte sig och fick två barn. Morfars arbete som agronom gjorde att de flyttade mycket. Till slut stannade de i Stockholm. Arbetslivet betydde mycket för henne. Hon brukade "hota med" att börja arbeta igen när hon var sur på morfar. Jag antar att han inte tyckte att hon skulle arbeta. Mormor kom aldrig ut i arbetslivet igen och morfar reste mycket i tjänsten. I sin ensamhet började hon tröstäta och blev mycket överviktig, fick högt blodtryck och var nog inte så lycklig. När morfar var på resa (han arbetatade långt över pensionsåldern) brukade mormor komma och bo hos oss. Och hon pratade med mamma i telefon nästan varje kväll... långa samtal som mamma hade svårt att avsluta. Morfar drömde om att flytta tillbaka till Värmland, men mormor ville inte bo på landet, hon ville ha stadsliv omkring sig.

Även om morfar var en hämmad person med en konservativ syn på kvinnor så var han oerhört beroende av mormor. Under de tre år hon låg på sjukhem gick det inte en dag utan att han åkte sju mil med bussen och hälsade på henne, körde henne i rullstolen så att hon fick komma ut, tog med henne på konditori, tog henne till frissan, köpte fina kläder, talade med henne och försökte ge henne ett värdigt liv trots allt.

Den tid jag undrar över mest är den tid som var från det att hon gifte sig , slutade arbeta, fick barn och blev hemmafru. Hur var hon som mamma? Märktes hennes frustration? Hur tog den sig uttryck? Den enda jag kan fråga är min mamma och hon har tyvärr en tendens att skönmåla verkligheten, urskulda och ursäkta, så sanningen kan ibland sitta långt inne. Pappa har ju en viss inblick från det han kom in i bilden. Mormor tyckte alltid väldigt mycket om min pappa (trots att han var utlänning), medan morfar var mer trögflörtad och tog lite längre tid på sig innan han började gilla pappa. Min morbror har kanske en annan upplevelse än mamma... jag får fråga honom också och sedan lägga ett pussel.

Av det jag vet får jag en bild av en kvinna som kanske var lite för modern för sin tid och för att passa in i rollen som enbart maka och mor, en utåtriktad kvinna som inte fick komma ut så mycket som hon ville, en chick och modemedveten stadsflicka med drömmar som inte blev av.