morgonpigg...
Vaknade halvsju och lyckades för en gång skull med föresatsen att ta en morgonpromenad. I en nästan folktom stad njöt jag av halvutslagna syrener och hysteriskt blommande fruktträd av alla slag. Jag mötte små katter på hemväg efter nattliga äventyr. De hade nog gjort vad de skulle för jag såg inga råttor, som tur var. Så småningom kom det någon enstaka bil och jag mötte ytterligare några morgontidiga personer, somliga med hund, somliga utan.
Hoppas att jag nu kan minnas den sköna känslan och göra om det nästa gång jag vaknar tidigt på en ledig dag.
Hoppas att jag nu kan minnas den sköna känslan och göra om det nästa gång jag vaknar tidigt på en ledig dag.
skrivet av Cornelia klockan 20:54
8 Comments:
Jag älskar tidiga morgonpromenader, problemet är att det kan ta hela dagsransonen av energi för mig.. men man kan ju börja med korta promenader!
(Framförallt nu när det är så vackert med all grönska och blomning!)
morgonstund har faktiskt guld i mun..
fast när jag ligger på kudden är jag lättövertygad om att det guldet finns just..
i sängen..
vilken härlig start på dagen..
Humlan: Jag säger så här: bättre en liten promenad än ingen alls.
Grodan: Min instinkt säger mej för det mesta att sängen är är bäst. Men ibland kan det vara mödan värt att kravla sig upp.
Vad bra du beskriver, känner precis igen känslan. :-)
Spectatia: visst är den skön... lite som "Palle är ensam i hela världen"
Just en sådan skön promenad tog jag idag. Visst är det helt underbart med alla blommor?
Före frukost? Oj! Jag skulle råka i gräl med första bästa hundrastare jag stötte på. Är inte alls på humör före frukost. Fast ibland, på kvällen när jag är pigg, drömmer jag om att jag nån gång ska gå morgonpromenader. Har prövat, när jag var ung, och det är ljuvligt. Egentligen.
Ella: Ja, syrenerna doftar fantastiskt
Bloggblad: De morgonpromenader du minns från din ungdom är nog av de slag där man aldrig gått och lagt sig innan...
Skicka en kommentar
<< Home