153 dgr
Det händer så mycket som du inte får vara med om.
Ditt ena barnbarn har tappat sin första tand.
Din dotter har fyllt 30.
Vi sjöng din favoritsnappsvisa.
Vi kramade varandra hårt, extra hårt, utan ord, för att du inte finns med oss längre.
Vi kan var glada tillsammans, men inte som förr.
Vi kan inte längre låtsas som om allt är för alltid.
Vi vet att allt är förgängligt. Vi visste det förr också, men inte på riktigt, som nu.
Vi måste fatta det, förstå det.
Hur förstår man att någon inte längre finns?
När den personen uppfyller hela ens inre.
Hur förstår kroppen att den inte någonsin kommer att känna just den människans hud?
Ditt ena barnbarn har tappat sin första tand.
Din dotter har fyllt 30.
Vi sjöng din favoritsnappsvisa.
Vi kramade varandra hårt, extra hårt, utan ord, för att du inte finns med oss längre.
Vi kan var glada tillsammans, men inte som förr.
Vi kan inte längre låtsas som om allt är för alltid.
Vi vet att allt är förgängligt. Vi visste det förr också, men inte på riktigt, som nu.
Vi måste fatta det, förstå det.
Hur förstår man att någon inte längre finns?
När den personen uppfyller hela ens inre.
Hur förstår kroppen att den inte någonsin kommer att känna just den människans hud?
skrivet av Cornelia klockan 00:22
6 Comments:
Stor kram!
Jag vet att du är glad över att du ändå har kära människor i din närhet att krama - för det är ju verkligen något att vara tacksam över. Och att ni kan dela sorgen.
Ja, så är det, skönt att inte vara ensam, men tungt ändå.
Det svåra är ju att fatta det man egentligen vet; Allt är inte för alltid!
Kram
Humlan: men det är ändå ofattbart.
Ja hur ska man någonsin sluta sakna den man älskar? Det är så fel att mista sina nära och kära i "fel" ålder!! När gamla människor dör är det i alla fall efter ett helt liv men att bli av med den man älskar innan det "är dags" är inte rätt. Så tungt.
Skönt att du har dina nära och kära som du kan dela sorgen med....men ibland kanske man kan behöva någon annan också och prata med?
londongirl: jo, det behöver man. Jag kan inte visa mamma och pappa hur ledsen jag är, även om de nog fattar.
Skicka en kommentar
<< Home