210 dgr
Röstade idag, utan dig.
På vägen dit: all blomsterprakt i trädgårdarna är överväldigande.
På vägen hem: ensamhetskänslan är överväldigande.
Känner mig mindre ensam efter möte med människor i samma situation idag. Och lite mera hoppfull och levande.
Åh, jag hoppas du ser att jag faktiskt försöker leva ett bra liv. Men jag saknar så, det ständigt pågående samtalet. Det pågår i mitt huvud nu i stället.
På vägen dit: all blomsterprakt i trädgårdarna är överväldigande.
På vägen hem: ensamhetskänslan är överväldigande.
Känner mig mindre ensam efter möte med människor i samma situation idag. Och lite mera hoppfull och levande.
Åh, jag hoppas du ser att jag faktiskt försöker leva ett bra liv. Men jag saknar så, det ständigt pågående samtalet. Det pågår i mitt huvud nu i stället.
skrivet av Cornelia klockan 20:03
3 Comments:
Du skriver så fint om sorgen och saknaden, man känner verkligen din smärta och känner igen sig i saknade efter egna förlorade kära. Och anar ändå livsgnistan, livshoppet och stegen in i framtiden kanske kan bli lite lättare längre fram.
Och nu är det sommar. Sommar och vemod. Sommar och längtan. Sommar och saknad. Många varma tankar.
Sommar, ja det är verkligen sommar och saknad och minnen. Det är tungt.
Skicka en kommentar
<< Home