lördag, maj 09, 2009

6 månader

Idag är det 6 månader sedan du dog och lämnade mig ensam.
Jag har klarat det först halvåret. Nu börjar nästa.

Jag lever i en känsla av väntan på något, jag vet inte vad?

Att detta ska ta slut kanske, att jag ska fatta, verkligen begripa, att du inte kommer tillbaka.
Att komma till den punkt då sorgen är uthärdlig och livet inte så ansträngande att leva.

Kluvet, flera lager inom mig.
En yta som är kapabel, stark "duktig".
Ett lager innanför som bara tänker dig, som saknar dig, som bara vill prata om dig, som bara vill minnas allt gott, allt bra, all lycka.
Ett djupt liggande lager av smärta och förtvivlan, dit jag inte orkar gå så ofta. Men som finns där och som bryter igenom ibland.

Jag trodde jag hade gråtit färdigt, men kanske inte ändå. Kanske det onda i min rygg är gråt som jag borde ha gråtit.

2 Comments:

Anonymous Kersti sa...

Så väl beskrivet. Jag tror att vi behöver alla lager för att orka med att gå vidare. Människan är så förunderligt skapad att hon bara släpper ut små skärvor av sorg precis så att vi klarar av att hantera dem. Man måste ha andra lager att vila i annars skulle sorgen bli övermäktig. men därför tar den också tid och måste få göra det. Många varma tankar sänder jag dig.

09 maj, 2009 23:46  
Blogger Cornelia sa...

Tack Kersti, för varma tankar.

10 maj, 2009 21:50  

Skicka en kommentar

<< Home