234 dgr

Igår var det en bra dag, med utflykt till syster, svåger och lillflicka.
Ett dopp blev det också.

Du är närvarande i mig hela tiden. Jag ser dig inom mig i olika situationer från förra sommaren och andra somrar. Det är som en film, jag kan sätta igång den när som helst, och välja vilken scen jag vill. Det är skönt att kunna minnas så tydligt, men frustrerande att det inte är verkligt. Du är så tydlig för mig och så nära nu. Närmare än på flera månader. Och ändå finns du inte. Det är obegripligt.

C.S. Lewis skriver i Anteckningar under dagar av sorg att "sorgen känns som väntan; man går bara omkring och väntar på att något ska hända. Det gör att hela livet verkar vara något högst tillfälligt."

Det är en träffande beskrivning av hur det kan kännas. Medan jag väntar på detta "något" försöker jag fördriva tiden på bästa sätt. Det är så ansträngande att försöka leva ett meningsfullt liv på egen hand. När du fanns gav du mitt liv mening bara genom att finnas där.