uppryckning
Nu beordrar jag mig själv att gå en promenad, nu när det gråa givit vika för solen. Kanske kan det gråa inom mig också ge vika om jag släpper in lite sol.
skrivet av Cornelia klockan 18:56
skrivet av Cornelia klockan 18:56
5 Comments:
Det kommer det att göra när tiden är inne. Det går med så småg steg att man nästan inte märker det. Du ser de små sakerna och gläds åt dem. Jag tror att du redan gör det ibland. Jag tror att du har förmågan att trots att sogen är så stor ta vara på det fina i tillvaron. Kanske ändå mer just för att den är så stor, sorgen.
Det tror jag med. Den stora glädjen och den stora sorgen ligger väldigt nära varandra, just i skarven uppstår känslan av vemod, tror jag, och den känslan har jag känt hela livet.
Det känner jag så väl igen, vemodet. Ett så vackert ord det är.
Hej! Undrar hur du har det nu när sommaren nästan är slut och hösten väntar runt knuten. Hur sommaren varit och hur du mår.
Jag undrar också....tänker på dig.
Skicka en kommentar
<< Home