uppryckning

Nu beordrar jag mig själv att gå en promenad, nu när det gråa givit vika för solen. Kanske kan det gråa inom mig också ge vika om jag släpper in lite sol.

261 dgr

det svarta hålet vill sluka mig
jag bekämpar det med Bach, spelad av David Fray
och arbete

hur lång tid tar det att förstå
och acceptera?

260 dgr

snart nio månader
som en bakvänd graviditet
utan hopp om liv
bara fortsatt död

tidningen är full av död
död, död, död,

unga - som knappt hunnit börja leva
gamla - kanske nöjda
och så de mitt emellan
som du, mitt i steget

hann du bli rädd?
hann du tänka - va fan? - innan pulådern brast
eller var det som att somna bara
som att vila en liten stund
jag hoppas att du inte hann bli rädd
du var ju så rädd för att dö

vid morgonkaffet samma dag läste jag högt för dig ur Sven Delblancs Slutord
din favoritförfattares sista bok
den som mamma inte ville ge dig på din 61-årsdag, pga titeln
men gav dig dagen innan du dog, helt appropå,
när vi firade (min) fars dag, en dag för tidigt

Bara jag inte dör före morsan, sa du en gång
Det skulle hon aldrig klara
Nej, hon orkade bara två veckor
sen följde hon efter

Så bra, sa barnbarnet och barnbarnsbarnet
då kan de vara tillsammans i himlen,
och behöver inte vara ensamma

men var är himlen?
och var är du?
du är ju inte här
men ändå, så närvarande
som om du bara var i ett annat rum

och snart kommer du in och säger:
Nä, nu går jag och lägger mig,
och jag svarar: jag kommer snart, ska bara skriva klart
javisst Alfons, säger du då....

men det var då, inte nu

och jag är dömd att vandra på denna jord utan dig
ett okänt antal dagar
som jag ska fylla med mening, utan dig

236 dgr

Idag är det riktigt kvavt med regn och åska.
En bra mellandag, bra dag för packning och ordnande inför resa.
En vecka på västkusten kommer att bli skönt.

Ska försöka att inte packa för mycket denna gång så som jag brukar.

Men man behöver ju kläder för alla väder och böcker för alla sinnesstämningar.

235 dgr

...och nu har jag grillat med min bonusdotter och hennes sambo och hennes mamma och en annan mycket god vän.

Det är nog dessa som i första hand är våra "nästor". De nära, kära vi har alldeles nära till hands.

234 dgr

Igår var det en bra dag, med utflykt till syster, svåger och lillflicka.
Ett dopp blev det också.

Du är närvarande i mig hela tiden. Jag ser dig inom mig i olika situationer från förra sommaren och andra somrar. Det är som en film, jag kan sätta igång den när som helst, och välja vilken scen jag vill. Det är skönt att kunna minnas så tydligt, men frustrerande att det inte är verkligt. Du är så tydlig för mig och så nära nu. Närmare än på flera månader. Och ändå finns du inte. Det är obegripligt.

C.S. Lewis skriver i Anteckningar under dagar av sorg att "sorgen känns som väntan; man går bara omkring och väntar på att något ska hända. Det gör att hela livet verkar vara något högst tillfälligt."

Det är en träffande beskrivning av hur det kan kännas. Medan jag väntar på detta "något" försöker jag fördriva tiden på bästa sätt. Det är så ansträngande att försöka leva ett meningsfullt liv på egen hand. När du fanns gav du mitt liv mening bara genom att finnas där.