Sju sanningar om mig själv

Från Klimakteriehäxan fick jag utmaningen att skriva sju sanningar om mig själv:

1. Jag bryter alla kedjebrev
2. Jag bryter även kedjebrev via mail
3. Jag bryter även kedjebrev med behjärtansvärda ändamål, som jag iofs sympatiserar med
4. Jag är mer individualist än gruppmänniska
5. Jag är ointresserad av mode och tycker det mesta i affärerna är fult
6. Jag är ointresserad av dokusåpor och hänger inte med alls
7. Jag köper mer böcker än kläder

och enligt p. 1. jag skickar inte vidare... vem som vill kan nappa på utmaningen.

1000 år på 100 minuter

Skrattade så tårarna rann igår på denna underhållande och även lärorika föreställning som vi blev bjudna på av dottern med pojkvän. Skönt att få en sådan positiv energiinjektion så att jag orkar med kommande arbetsvecka.

Just när jag tyckte att det kändes lite lagom hanterbart (på jobbet) kommer förändringarna som på beställning. Djupa andetag krävs nu flera gånger om dagen. Långpromenad i dag för att fylla på med sol och ork.

Doften av färg...mm

Sista veckan nu att se Doften av färg
på Waldemarsudde.


Passa även på att kolla in Einar Hylanders
Fönster mot det förflutna.

Jag är utvald......

av SIFO till undersökningen Sverige NU 2008. Jag är en av de utvalda och mina "svar kan inte ersättas med någon annans". Nu måste jag verkligen sätta kryssen rätt så att undersökningen speglar "ett Sverige i miniatyr, med alla slags människor och åldrar representerade".

Det känns väldigt ansvarsfullt och högtidligt när jag kryssar i att det inte är troligt att jag inom de närmaste två åren kommer att köpa en traktor, en snöskoter eller en utombordsmotor. Frågorna om mina intressen är något förvirrande. T ex datorer; jag är lika lite intresserad av datorer som jag är av bilar, men jag använder datorn varje dag som ett redskap och jag vill att den fungerar. Är jag då intresserad eller ointresserad av datorer?

fågelkvitter...

... men man vågar väl inte säga vårkänslor. Det var ändå lite ljusare i morse och fåglarna sjöng faktiskt när jag åkte till jobbet.

motstånd

Jag fattar inte hur jag ska hinna med allt väsentligt när jag börjar jobba i morgon. Med väsentligt menar jag alltså, alla böcker jag vill läsa.

Roslin

Skynda, skynda till Nationalmuseum för att beskåda Alexander Roslin. Sista dagen är den 13 januari. Sedan plockas alla tavlor ner för att skickas till Versailles för en ny utställning.

Den främsta egenskapen hos en porträttmålare enligt Roslin är att aldrig misslyckas, att kunna flattera (dvs smickra) men ändå inte måla alltför olikt. Och han verkar ha lyckats flattera ganska bra, för alla är väldigt vackra.

Noterar att de flesta kungligheter och annat fint folk har glosögon. Undrar om det var särskilt fint på den tiden?

Slinker in och kollar på samlingarna när vi ändå är där. Två målningar av Eva Bonnier fångar mitt intresse, en är Husföreståndarinna som visar en levande och opolerad kvinna vars händer har skalat potatis, det syns. Stor kontrast mot Roslins smickrande bilder.

Det känns precis som vanligt...

att numera (sedan igår) ha levt ett halvt sekel.
Jag har ändå lite svårt att identifiera mig med åldern.... men jag tar till mig min dotters ord:

Ålder är bara en siffra, det är hur man mår som betyder något.... och jag mår alldeles förträffligt.

Potatisens år 2008

Tänk vad glad min morfar skulle vara om han visste att 2008 av FN har utsetts till potatisens år. Morfar föddes 1896 och var agronom och forskade om insekter och sjukdomar som kunde skada potatisen. Särskilt Coloradoskalbaggen ägnade han sig åt. I hans sekretär fanns en sådan ingjuten i plast som man kunde få titta på när man var på besök.

Det är väl dags att potatisen får lite upprättelse i dessa GI-tider när den nästan inte varit ansedd som människoföda. För att fira detta tror jag att vi idag ska äta potatispudding enligt gammalt recept.