söndagkväll

Missade halva Veckans konsert som handlade om en av mina favoritkompositörer, Edward Elgar. Det väckte ett behov av att lyssna på cellokonserten i e-moll, Op. 85, så det gör jag nu. Den är så underbar, särskilt med Jaqueline du Pré. Rekommenderas varmt.

Firade dotterns 24:e födelsedag idag med senilvarning på mej. Gav henne samma bok som jag redan gett henne två år tidigare (ska byta den mot vinglas). Måste nog börja skriva upp vad jag ger till folk. Det är ju skrämmande att jag inte kan hålla reda på vilka böcker jag köpt.

Har lite jobbångest. Det känns som evigheter sedan jag varit där. Känner med distanserad och oengagerad. Skulle bra mycket hellre vara hemma och läsa och lyssna på god musik och promenera i solen. Men vem betalar lön för sånt?

Snart vår

Jag har beviset
Våren kom förra året
Det finns hopp i år

Glitterglass

G*i*r*l*i*e heter den nya glassen som enligt G*B inte riktar sig enbart till flickor.

Jag tycker könsuppdelningen på leksaker och sånt har blivit ännu mer stererotyp jämfört med på 70-80-talet och ännu tidigare. Eller minns jag bara dåligt.

Jag minns nog bara dåligt.

Det var ju så förfärligt länge sen.

självbild

Jag har svårt med min självbild just nu. Jag blev sjukskriven veckan ut för doktorn sa att det kan ta tid ibland. Så nu går jag här och känner mej som en simulant, för jag känner mej ju bättre, om än inte helt bra. Jag bad inte om att bli sjukskriven, så jag kan väl skylla på doktorn. Men enligt min självbild är jag nästan aldrig sjuk och om jag är sjuk så går jag och jobbar så snart jag kan. Enligt min självbild ska jag inte behöva vara hemma så här länge för att bli frisk. Jag känner mej som en fuskare, helt enkelt.

mysväder

Det regnar idag och jag tycker det är mysigt. Inga krav på promenader eller annat tidkrävande. Kan sitta inne och kura hur mycket jag vill. Jag har slängt i en tvättmaskin eftersom alternativet är att köpa nya trosor. Dessutom är tvättkorgarna fulla. Det hänger ihop. Som en vetenskaplig lag. För om jag ägde fler trosor skulle tvättkorgarna bli överfulla innan det blev tvättdags. Och det vore inte bra.

Idag har jag en liten undran. Vad tycker ni är värst?

1. Att slänga icke-komposterbara sopor i en grön påse (konservburk t ex)

eller

2. Att rota fram påsen ur soptunnan, öppna den och placera den på en piedestal i soprummet, till allas åsyn, och skriva en stor arg lapp: "Vem fan har ... osv"

För undvikande av missförstånd vill jag påpeka att jag varken är person 1 eller 2, men inte heller någon sopsorteringsängel.

37,7 - gnällparentes

Vareviga morgon, samma visa: feber. Man jag har en ny tid hos doktorn på måndag. Det känns inte kul att ha småfeber hela tiden.

Deta var en parentes - jag skulle ju inte gnälla mer.

dagens meny

amimox
acetylcystein
echinaforce
sinova forte
c-vitamin brus

echinaforce

acetylcystein
echinaforce
c-vitamin brus
sinova forte

echinaforce

amimox
acetylcystein
echinaforce
sinova forte

Gripande om en mamma som dör

Trots allt som gnällts på P1, tycker jag fortfarande att det är den överlägset bästa radiokanalen. Särskilt bra är det att man kan lyssna på program i efterhand.

Idag har jag lyssnat på Hon sov hemma från den 24 februari kl 14,03.

Det handlar om en pojke som har förträngt ett helt år av sitt liv; Det år då hans mamma blev sjuk i magcancer och dog. Han var fjorton år då. Nu har det gått sju år och han talar med sina syskon och de berättar sina minnen från året då mamman blev sjuk och dog.

Det är väldigt gripande och nära och ger en inblick i hur det känns för barn och hur de tänker när de drabbas av döden så nära.

Få, färre.....färst

Jag tänkte starta en kampanj för att återväcka till liv det avsomnade ordet "färst".

Jag har länge saknat det och tyckt att det borde finnas. Nu läste jag i DN till min glädje att det har funnits men föll ut bruk på 1800-talet. Det finns inget som talar emot att börja använda det igen.

Så om tillräckligt många människor säger färst, så kommer det nog med i SAOL snart.

"Det försvarar väl sin plats" tycker Språkrådet.

Så vem fick färst poäng i melodifestivalen?

Uppdaterad 22.16

Kollade just i SAOL 2006, trettonde upplagan. Så här står det på sid 247:

få adj.; komp. färre * i ringa antal - som superlativ kan man använda formen färst.

På sid 251 står det:
färst se under få.

Så det verkar vara fritt fram redan.

och doktorn sa...

att jag hade bronkit och gav mej penicillin och acetylcystein.
Så nu ska jag väl bli bra. Och sluta med sjukgnället.

Det är märkligt vad fixerad man kan bli vid sin kropp när den inte uppför sig som man vill. Jag kan förstå gamlingars sjukdomsprat, att det mesta kretsar kring kroppens funktioner och brister i dessa. Det är viktigt att vara frisk och känna sig frisk. Och jag har ju inte ens varit jättesjuk. Så slutgnällt nu. Punkt.

fråga doktorn...

* Är det normalt att vara snorig och täppt i två veckor?

* Är det normalt att ha seg hosta i luftrören i två veckor?

* Är det normalt att vakna med feber (37,6-37,8) varje morgon och känna sig sjuk och sedan vara feberfri och känna sig hyggligt frisk på kvällen?

* Kan en förkylning fastna i ett visst läge så att man inte blir varken bättre eller sämre?

* Hur länge ska den här skiten hålla på (Jag blir tokig!!!!!!)?

kvinnodag...

Idag slog det mej att jag faktiskt vet väldigt lite om hur min mormor var som vuxen innan hon blev gammal. Hon dog när jag var femton och och då hade hon varit förlamad och icke talbar i tre år efter en hjärnblödning. Så när jag var tolv år kunde jag inte längre tala med henne och fråga hur det var när hon växte upp. Jag vet ändå en del.

Mormor föddes 1896 i en stad i Värmland och var då den tredje dottern till Otto och Hilda. Därefter föddes ytterligare två barn, söner, varav en dog i difteri. Som jag förstår levde man ett lite småborgerligt liv. Salonger och pianospel. Otto var kakelugnsmakare och handlande, men de hade det nog inte så bra ekonomiskt eftersom han ansökte om befrielse från skolavgiften för min mormor.

När den ena brodern dog i difteri fick min mormor läsa en dikt i skolan: "Vi har alla en död liten bror". Om läraren var sadist eller bara obetänksam vet jag inte... men att det utgjorde ett plågsamt minne har min mamma berättat. Året efter broderns död drunknade Otto i Klarälven. Polisen avskrev alla brottsmisstankar och självmord verkade vara det troliga (ekonomiska bekymmer, ett barn som dog samt som har antytts "klena nerver", det kan vara förklaringen).

Hilda fick klara sig själv med sina fyra barn. Hon öppnade pensionat, hyrde ut rum åt resande och en av dessa blev kvar, gifte sig med Hilda och öppnade en diversehandel. En mycket snäll man som såg till att alla barn fick utbildning (realexamen). Enligt mamma talade alltid mormor gott om honom. Ytterligare två flickor föddes. Av berättelser jag snappat upp från mamma och från släkten var mormor en glad och social person, som älskade att sjunga och spela piano. Själv minns jag mormor spelandes schwungig salongsmusik med för mycket pedal på det svarta pianot med kandelabrar. Mormor började arbeta som kontorist och trivdes med det. Hon hyrde ett rum förmodar jag och kom hem på helgerna. Hon brukade annonsera sin hemkomst med att först slänga in sin notväska. Och sedan musicerade man tillsammans, brodern spelade fiol.

Hon gifte sig och fick två barn. Morfars arbete som agronom gjorde att de flyttade mycket. Till slut stannade de i Stockholm. Arbetslivet betydde mycket för henne. Hon brukade "hota med" att börja arbeta igen när hon var sur på morfar. Jag antar att han inte tyckte att hon skulle arbeta. Mormor kom aldrig ut i arbetslivet igen och morfar reste mycket i tjänsten. I sin ensamhet började hon tröstäta och blev mycket överviktig, fick högt blodtryck och var nog inte så lycklig. När morfar var på resa (han arbetatade långt över pensionsåldern) brukade mormor komma och bo hos oss. Och hon pratade med mamma i telefon nästan varje kväll... långa samtal som mamma hade svårt att avsluta. Morfar drömde om att flytta tillbaka till Värmland, men mormor ville inte bo på landet, hon ville ha stadsliv omkring sig.

Även om morfar var en hämmad person med en konservativ syn på kvinnor så var han oerhört beroende av mormor. Under de tre år hon låg på sjukhem gick det inte en dag utan att han åkte sju mil med bussen och hälsade på henne, körde henne i rullstolen så att hon fick komma ut, tog med henne på konditori, tog henne till frissan, köpte fina kläder, talade med henne och försökte ge henne ett värdigt liv trots allt.

Den tid jag undrar över mest är den tid som var från det att hon gifte sig , slutade arbeta, fick barn och blev hemmafru. Hur var hon som mamma? Märktes hennes frustration? Hur tog den sig uttryck? Den enda jag kan fråga är min mamma och hon har tyvärr en tendens att skönmåla verkligheten, urskulda och ursäkta, så sanningen kan ibland sitta långt inne. Pappa har ju en viss inblick från det han kom in i bilden. Mormor tyckte alltid väldigt mycket om min pappa (trots att han var utlänning), medan morfar var mer trögflörtad och tog lite längre tid på sig innan han började gilla pappa. Min morbror har kanske en annan upplevelse än mamma... jag får fråga honom också och sedan lägga ett pussel.

Av det jag vet får jag en bild av en kvinna som kanske var lite för modern för sin tid och för att passa in i rollen som enbart maka och mor, en utåtriktad kvinna som inte fick komma ut så mycket som hon ville, en chick och modemedveten stadsflicka med drömmar som inte blev av.

Utmanad

Ok B*i*g*g*i*s - here we go!

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Jag kom på fler än sex grejer men jag har sållat:

1. Jag har också flyttmani - byter plats på saker som "alltid" har legat i den lådan eller i den hyllan osv. H blir tokig och hittar plötsligt inte sockret, maizenan, kaffet, tempen (aktuellt just nu).

2. Blundar när jag borstar tänderna - jag mediterar på något sätt. Det är skönt att blunda då.

3. Visslar - jag blåsvisslar utan ljud när jag gör något annat och är koncentrerad, ofta ryska nationalsången av någon anledning.

4. Jag är snål när det gäller att köpa strumpor, jag tycker alltid att det känns som en onödig utgift. Så jag lånar strumpor av H som har hur många strumpor som helst.

5. Jag älskar anteckningsböcker, små fina, och kan inte låta bli att köpa. Men sedan vill jag inte skriva i dem för att de är för fina.

6. Jag avbryter nästan alltid städ- och sorteringsprojekt innan jag är nästan färdig. Kan bero på att jag är tidsoptimist och har för vidlyftiga projekt.

Den som vill får känna sig utmanad!

korkad med feber

... jag är väl det som är sjuk idag igen... skulle ju bara testjobba igår för att kolla om jag gick här hemma och simulerade. Det gjorde jag uppenbarligen inte. För idag vaknade jag med feber, nästäppa och seg hosta igen, ännu segare. Så det blir sängen idag igen.

Har fått en utmaning av Gammelmamman som jag ska grunna på under dagen. Jag kan redan nu säga att punkt nr 1 på B*i*g*gi*s lista blir en punkt på min lista också. Jag har en fenomenal förmåga att låta saker få nya "bon". Sambon blir tokig.

Helena - jag tar tillbaka!

Jag måste faktiskt säga att Helena von Zweigbergk (i Filmkrönikan) har bättrat sig. Jag tycker hon lyssnar bättre och inte är lika ivrig att avbryta och lägga fram sin syn hela tiden. Det kan ju bero på att bisittaren Göran Everdahl är så tråkig att vad som helst framstår som bättre.

Usch vad jag har svårt att skriva så här kritiskt om folk som faktiskt ( antar jag) gör sitt bästa. Jag känner mej så elak.

arbetsträning...

ja, det känns så. Jag är på jobbet och känner efter hur mycket jag orkar. Kommer nog inte bli full dag idag. Ska bara rensa mailboxen, åtgärda det mest akuta och sen hem igen. Om detta hade varit i början av förra seklet hade jag behövt en månads konvalescens, förslagsvis på en ort där våren kommit lite längre (Toscana kanske). Där skulle jag enbart skulle ägna mej åt promenader, ätande av näringsriktig och god föda, några glas vin för blodet (varje dag), läsande och konversation med mina bildade pensionatsbekanta (jag bor på ett pensionat med helpension så klart). Ja, detta skulle vara i mitt förr-i-tiden-liv, då jag är ekonomiskt oberoende och på ständig bildningsresa (dream on .....).

fortfarande sjuk

börjar bli less på detta nu....

ännu lite bättre...

men nu har H däckat i stället. Så nu är uppassningen passé. Jag får klara mej själv och passa upp honom i stället. Inte mer än rätt antar jag.

bättre idag...

inte för att jag vågar ropa hej än men har faktiskt inte ont i huvudet idag och en viss luftframkomlighet i näsan kan anas, jag slipper andas genom munnen och kan se lite mindre korkad ut igen.